Landsbygdspolitik utan beredskap

13 maj, 2015

För fem år sedan kom min Landet utanför, om urbaniseringens följder i landet bortom storstaden. Det är en lång tid i en boks liv. Ändå lever den fortfarande. Senast nu i mitten av maj refererade Per Wirtén till Landet utanför i Dagens Arena, Christian Daun gjorde en intervju för Tidningen Vi i förra veckan och jag får fortfarande frågor om föreläsningar.

Jag är stolt över att ha gjort den och mitt hjärta brinner för frågorna, trots att jag nu jobbar med annat och har skrivit en annan, också viktig bok, däremellan.

Som tur är lever även landsbygden och småorterna. I debatten låter det som om allt är finito. Det är fel, kan jag meddela.

Landsbygdens och småsamhällenas ofrivilliga avveckling har äntligen seglat upp som en politisk fråga. Den är uppenbart mer brännande för denna regeringen än för den förra, ledd av ett uttalat storstadsparti som den var. Och med ett Centerparti som ägnade ett mycket förstrött intresse åt sina kärnväljares intressen. Just det var rätt märkligt att se.

Svenska politiker kan knappast göra något avgörande åt den långsiktiga och världsomspännande trenden av storstadsdominans och urbanisering. Men de har en hemläxa att göra i att inte hela tiden förvärra situationen med aningslösa beslut.

Jag hoppas på en politik som ser framåt och väger in helalandetpolitiken i en bredare framtidsanalys. Ingen vet idag vart klimatförändringen tar vägen, försvarspolitiken kanske borde lägga in Sveriges extremt låga självförsörjningsgrad vad gäller livsmedel i sina scenarier. Fallande världsmarknadspriser på mjölk slår för närvarande ut de sista bönderna och då främst de som satsat och  investerat.  Är det verkligen bara en global marknadsfråga?

Fortare än vi anar kan spelplanen vara helt omkastad. Vilken beredskap för det har ett Sverige som så ensidigt bejakar urbaniseringen?