VÄLFÄRDSFABRIKEN

Reportagebok som kom ut på Leopard förlag mars 2014 och handlar om den ökande kontrollen och toppstyrningen i de flesta välfärdsyrken. Något som håller på att rasera viktiga och omätbara värden som tillit, yrkesstolthet och arbetsglädje – det som kvaliteten i välfärdstjänsterna bygger på.

Recensioner och reaktioner finner du här

När jag var 18 år 1978 och gått ut tvåårig social linje på Tibble gymnasium skulle jag ha ett jobb. Jag klev in på lokaljärnvägen Roslagsbanans kontor, kallsvettig, skräckslagen och med betygen glömda hemma. Trots det fick jag jobb, först som konduktör, sedan som växlare. Jag blev kvar där under fyra år och det var på den där bangården och i det där personalrummet som jag blev vuxen på riktigt. Jag lärde mig hur man sköter ett jobb, hur man överlever de misstag man gör och hur man pratar och förstår alla dem som har helt andra erfarenheter, åldrar och värderingar.

Sedan den där tiden har jag ett passionerat och känslomässigt förhållande till arbetet, på gott och ont. Mina tre böcker har alla någon form av personlig drivkraft och järnvägserfarenheterna är grunden till att Välfärdsfabriken blev en bok.

Växlingen, Roslagsbanan 1979   Foto: Thomas Tell

Jämförelsen visar mig hur starkt arbetets villkor har förändrats sen den där tiden. Ronia är 21 år idag och medverkar i ett av Välfärdsfabrikens reportage. För henne finns ingen arbetsmarknad som ligger öppen. Hon får sitta hemma och vänta på att bli uppringd när på den privata utföraren av personlig assistans tycker att hon behövs. Men de ringer sällan eftersom inhopparlistan är så lång. ”Folk blir inte motiverade när det är såhär” säger hon i boken. ”Många känner nog att de tjänar mer på olagliga saker, som att sno bilar. ”

Men de flesta som medverkar i bokens reportage hör till arbetsmarknadens insiders och jobbar i välfärdssektorn. De flesta är kvinnor  och de är antingen förbannade eller uppgivna. De är tandläkare och undersköterskor i hemtjänsten, trafikupplysare, barnmorskor, lärare och socionomer, som alla säger att samma sak: De möts av misstro uppifrån som stör deras yrkesutövning, byråkratisering och övervakning styr deras dagar. Deras utbildningar och jobb är olika, men marknadslogik och samtidens besatthet av granskning och kontroll likriktar deras yrkesvardag. Det som kallas kvalitetssäkring river istället den kvalitet som bärs av erfarna människor som utvecklat ett gott professionellt omdöme.

New Public Management och det utbredda systemtänkandet förstör mer än de tillför och it-systemen skapar stress och merarbete istället för att vara det stöd i arbetet som var tanken. Den skadliga likriktningen har både namn och orsaker. Om det berättar jag i den här reportageboken. Välfärdsfabriken kan du köpa här.

Banner Välfärdsfabriken_970x318