Uppdrag för hösten börjar ramla in. Föredrag om Landet utanför i västerdalarna, deltagande i två paneler utifrån min bok Välfärdsfabriken och arga socialarbetare som vill diskutera och bearbeta sin yrkesvardag en eftermiddag där jag och min bok får vara med. Jag ser fram emot alltihopa. Det roligaste i mitt jobb är att få komma ut och diskutera med andra människor i deras vardag.
Nu börjar den lössläppta tid då man rör sig över landet lite hit och dit, kontoret står tomt och jobbsaker att fundera på får lägga sig tillrätta i skallen i sin egen takt.
Almedalen för min del i år blir mest nöje, men lite jobb också . Deltar i Vänsterpartiets seminarium, fredagen 4 juli, om demokratisering av Välfärdstjänster och ska göra ett inslag i Välfärdspodden
Om du har möjlighet – åk till Almedalen! Det är roligt. Som Kiviks marknad för politik.
Så hörs vi i höst
Glad sommar/Kristina
Jag är stolt och glad över den recension som Anneli Jordahl skrev om Välfärdsfabriken i Aftonbladet. Så här slutar den:
Nu har min bok Välfärdsfabriken fått vara med i ”En bok en författare” i teve. Till och med en bild i tv-tablån. Kan det bli större?
I Norrtälje har min bok Välfärdsfabriken fått en plats i den politiska debatten. Läs här
Mattias Hagberg i Göteborgsposten skrev en recension som varje författare skulle bli lycklig över (9 maj). Han ser saker som jag själv inte tänkt på. ”Kristina Mattssons rapport från välfärdsfabriken är ett rakt, rappt och viktigt inlägg i debatten om framtiden för den svenska vården, skolan och omsorgen. Detta är en bok som alla med intresse för vår gemensamma välfärd borde läsa”, skriver han.
Den 35 åriga undersköterskan, sjuksköterskan och bokbloggerskan bakom ”Mitt bokliga liv” har gett mig önskefeedback på min bok Välfärdsfabriken! Jag vill ju att boken ska ge ett sammanhang för dem som jobbar i välfärden, kring det som händer dem varje dag på jobbet. Så här skriver hon:
”Jag är undersköterska och sjuksköterska. Jag har arbetat i hemtjänsten i privat regi, men även i kommunal äldreomsorg och på avdelning inom landstinget och jag känner så väl igen mig i det som Mattsson skriver. Om sparandet, om personalbristen, om tidshetsen, om att inte hinna äta eller träffa arbetskamraterna. Om hur man inte hinner ta sig tid med patienterna för att man ska dokumentera, svara i telefon, signera fakturer, inventera kemikalier med mera.”
